Historia

Foto:Arkivbild Riksbyggen
Gustav Carlsson RB Skellefteå, Helge Svensson RB Stockholm
tillsammans med Alvar Carlsson förvaltare RB Skellefteå

UTDRAG UR STUDIECIRKEL ”Gräv där du bor”

Detta är en kort bakgrund till att vi i BRF Skellefteåhus nr 12 nu kan bo och trivas i våra lägenheter på Moröhöjden. Vi som trivs och mår bra i våra lägenheter och tycker om vårt område njuter frukterna av det arbete som interimsstyrelsen utförde.

När Riksbyggen i Skellefteå tog initiativet till att bygga 396 lägenheter på Moröhöjden så var detta det största byggobjektet som de startat upp till en byggkostnad beräknad till 23 500 000:-. När byggandet började så hade Moröhöjdsområdet endast fördelats i några stora områden med angivande av exploateringsgrad, men utan detaljerad stadsplan.
Byggherren och entreprenören, (Riksbyggen och Larco), fick själva planera utifrån översiktsplan och exploateringsgrad. Projektplanerna fastställdes därefter i samråd med byggnadsnämnden och andra berörda myndigheter.

Husritningar gjordes i Stockholm av arkitekt Karilaids som gick bort innan allt var klart för start. Ytterområdet planerades av arkitekt Per Söderblom. Inga tillfartsvägar fanns, närmaste väg var där nu Alhemskyrkans område är i dag, slutet var vid gamla ladan vid elljusspåret som ännu finns kvar. Därefter kom Gruvgatan innan Torsgatan anlades.

1 september 1965 gav Riksbyggen klartecken till bygg entreprenören Larco, (som införlivades med BPA l/l0 1967), att sätta igång och bygga 396 lägenheter på Moröhöjden. Byggandet startade den 8/11 1965 och skedde i etapper. I första etappen färdigställdes 78 lägenheter. Första inflyttningsklara huset var hus nr 6, (Myntgatan 5A – B), som var klart den 15/10 1966. I lägenhet nr 139 flyttade första hyresgästen in. Lägenheten ägdes av Domus och en av deras anställda fick tillgång till denna. När en etapp var klar så började omedelbart byggandet av nästa etapp. Härigenom blev byggkostnaden lägre.

Under år 1966 blev ett 70-tal lägenheter klara. År 1966 var det svårt att starta upp stora byggprojekt, främst på grund av kapitalbrist. Skellefteå stad låg dåligt till. Av 225 lägenheter som tilldelats flerfamiljhusbyggare hade endast 36 kunnat påbörjas. Det stora byggprojektet på Moröhöjden, som skulle ha påbörjats under första kvartalet, kom ej igång förrän under sista kvartalet 1966 och då genom tilldelning från 1965 års kvot.

År 1967 var det svårt att bli av med tre- och fyrarumslägenheter belägna ett par tre kilometer från centrum. De som behövde större lägenheter valde om möjligt ett småhus om fyra rum och kök. Riksbyggen tog konsekvenserna av detta och beslutade att i sista etappen på Moröhöjden slopa alla fyror i två huskroppar och i stället för dessa bygga 12 tvårumslägenheter. För att vinna tid och pengar togs beslutet att använda sig av samma ritning som gällde för ett annat hus i samma etapp. Därav fick Moröhöjden tre likadana huskroppar i den sista byggetappen. Ingen lägenhet gjordes större än tre rum och kök.

Mycket dåliga skriverier förekom i början av tiden då området var nytt, som det alltid blir på alla nya områden. Vissa negativa skriverier som förekom var bl a ”Socialhöjden”, ”Svältåsen” m fl. Det var ett genomgångsområde tills stadigvarande hyresgäster började stanna kvar och det blev ett lugnt och bra område att bo i.
Under 1967-1968 blev 133 lägenheter klara för inflyttning. Ingångshyran för en 3:a på 81,5 m2 var då 473.57 kr/mån och för en 3:a på 77,5 m2 var den 457.30 kr/mån. Hyran var 1968 ca 22% av årslönen och en snittlön låg på ca 20-24 000 kr/år.

Deltagare:Bertil Hamrén, Eskil Sandström, Allan Bengtsson, Viktor Bäckström, Ester Bäckström, Gösta Sundqvist, Gun-Marie Bäckström. 

Området med silverglans

Gatorna runt Moröhöjden heter Gruvgatan, Myntgatan och Krongatan. Här är en förklaring.
Mellan Moröhöjden och Alhems kyrkogård bedrevs omfattande kalkbrytning, från 1500-talet fram till 1800-talets slut. Intill kalkådrorna fann man smala stråk av blyglans, som ofta innehåller silver.
Moröns silvergruva låg vid Moröhöjden och var i drift 1806–1814 och från 1835–1840 med landskamrer Erik Lindemark som huvudägare. Delägare från start var Per Leonard Janse.
Lindemark var en betydande person i Skellefteås näringsliv. Ägare av Ytterstfors finbladiga såg i Byske senare också glasbruket. Carl Olof Furtenback hjälpte Lindemark med bland annat malmprover när denne1834 sökte inmutning på området. Från 1838 och fram till sin död 1844 var Erik Lindemark ensam ägare till Moröns silvergruva.
Enligt många källor bröts 6 ton blyglans, som transporterades iväg för utvinning av silver. Några källor hävdar att transporten försvann när ett skepp förliste på väg till Stockholm. Kanske var lasten något tiotal kilo rent silver totalt.